Rösta inte på Jan Björklund

Jag minns när jag började första klass, det var 1986, jag var sex år och stolt över att jag började skolan. Jag minns särskilt när vi skulle lära oss att skriva siffror. 123 och så vidare, det gick bra, jag fick beröm eftersom jag redan kunde skriva siffrorna. Men när jag kom fram till siffran nio tog det stopp. Enligt min fröken Karin skrev jag siffran fel. Jag började nerifrån istället för uppifrån och så fick jag inte göra. I tre veckor fick jag skriva siffran nio om och om igen tills jag skrev den rätt. Mitt självförtroende knäcktes och jag kände mig dum. Jag kände mig kränkt. Än idag funderar jag på hur och vad den här läraren tänkte på?

Imorgon är det val, låt inte Jan Björklund förstöra en hel generation med sin bestraffningsskola. Rösta på någon annan!

Paris

 

Med inspiration av det här bestämde vi oss för att julen ska firas i Paris. Den här hösten kommer bli fin för när det är som gråast och regnigast kan jag tänka på att snart åker jag till Paris.

Pappor är också föräldrar

Jag och min pojkvän har delat lika på föräldraledigheten, vi tar båda ansvar för att hämta och lämna på förskolan, vi är föräldrar tillsammans. Tyvärr är det många föräldrar som inte tar ett gemensamt ansvar. I min drömvärld är det en självklarhet att dela lika på föräldraansvaret. Vi behöver jämställda familjer!

Söndag

Har vaknat upp mitt i en dunderförkylning och nu ska jag och min snoriga näsa ut och möta dagen. Jag ska mot mitt bättre vetande möta kreti och pleti i verkligheten. Jag skulle vilja möta människor och diskutera fri entré på alla museer hur konsten är till för alla, hur vi ska ta över rätten till konst i det offentliga rummet. Men något säger mig att det inte blir så, jag återkommer med facit.

Apropå den nuvarande majoritetens nolltolerans mot graffiti, eller klotter som de väljer att kalla det, så går det alldeles utmärkt att köpa graffitimålarböcker för barn i Kulturhusets nya satsning Plattan. Jag gillar protester i del lilla!

Sensommar och ny höst

Varje år på sensommaren drabbas jag av ”jag vet inte vad jag vill” tankarna går som bergochdalbanor runt i huvudet. Snart vet jag, tror jag i alla fall varje gång. Till sist löser det sig. Gräset kan vara blått på andra sidan…